SOMMARNÄTTER
Yolo...
Nu är det torsdag kväll här och jag kan inte sova. Det blir lätt det problemet när man växlar mellan att jobba morgonpass och kvällspass.. RIP min sömn. Idag har jag jobbat morgon, det var fyra konferenser som jag övervakade men det var ganska enkla sådana. Morgonpass är överlag mindre stressiga och man har mer tid att förbereda och typ.. gå på fler raster hehe. Men de är ju också ganska tråkiga. Börjar morgonen med att gå igenom tidsplanerigen med klienten, fixa om de vill ha lite mat eller kaffe eller något, de börjar mötet och har ett möte i ungefär två timmar och då har man dötid innan de har sin nästa rast. Se till att allt är som det ska och fixa om det uppstår några problem. Helt ärligt har jag inte gjort särskilt mycket nytta idag på jobbet, men någon måste ju vara där och se till så att allting rullar på. Nu jobbar jag dock kväll i nio dagar framöver så då blir det lite mer livat.
Hur som helst, i tisdags så fyllde min kompis Bryan 22 år så vi bestämde oss att fira detta. Bryan är en av mina närmsta vänner här, han kommer från sydafrika, jobbar som bartender på mitt jobb och är ungefär världens gulligaste människar. Han har ett så himla stort hjärta. Vi, och åtta andra kompisar, åkte till en restaurang som låg precis vid stranden i Takapuna Beach och åt världens brakmiddag och drack vin. Efter middagen sprang vi i sista sekund in i en alkoholaffär (haha, alltså, alkoholaffär, men det är ju det det är) innan det stängde och köpte med oss lite proviant innan vi gick ner och satte oss vid stranden. Några killar med gitarrer var också där så vi blev vänner med dem och vi tolvslaget spelade de "happy birthday", vi sjöng och så skålade vi med våra plastmuggar. Detta var på dagen ett år efter att jag kommit hit och jag var så himla, himla lycklig över att ha så fina vänner, kunna sitta på en strand med fullmåne och bada mitt i natten. Lätt top 10 av finaste kvällar i mitt liv.
Två mycket suddiga bilder från Takapuna beach... Haha
Tisdagen började dock inte så bra. Min ena fot har varit svullen i ungefär två månader och jag har hela tiden tänkt att "det går nog över" (...), men nu tog jag mig samman och gick till min doktor Raymond som tog sig en titt. Det visar sig att jag har fått en kronisk inflammation i en sena, så nu går jag omkring med stödbandage och käkar piller och hoppas att det ska gå över. Gör det inte det så ska jag ta en spruta i veckan i foten tills det går bort. Kul. Raymonds tips för att bli bättre till mig var "om du kan, sitt ner så mycket som möjligt och undvik att gå". Jo tjena, mitt jobb går ut på att gå åtta timmar om dagen. Men förhoppningsvis blir det bättre inom en snar framtid, är bara aningens sur på mig själv att jag lät det gå så länge.. Men jag har ju en tendens att skjuta upp saker.
